Min själsfrände har lämnat mig..
Mitt hjärta är i spillror, min själ har halverats. Det finns inga ord hur mycket jag saknar dig min älskade Hapello! Att aldrig mer få titta in dem där underbara djupa ögonen, där man ser hela universums kärlek, din totala villkorslösa kärlek till mig. Jag kommer aldrig få en sån häst som du igen. Vi var så sammansvetsade, vi trotsade sjukdomar länge och väl men nu fick det övertag. För två veckor sedan, tog jag beslutet om din väg till himlen, det var helt förkrossande. Det har inte gått en dag utan floder av tårar sen dess. Men du fick säga ditt också, du var redo, din uppgift här var klar. Du sa att allt jag gjort hade gett dig så mycket mer tid. Du var mer orolig för mig, hur skulle jag ta detta. Jag fick lova dig att jag skulle klara mig. Min vackra häst!
Jag visste att nu var det dags, innan du tynade bort invärtes. Du hade visat mig. Skulle aldrig låta dig känna att du tappar allt av värde innan du lämnade. Det här var ditt kungarike, ingen annan fick komma hit utan din tillåtelse. Du fick va här in i det sista, din kropp vilar under ett favoritställe. Du fick dina saker med dig som du ville ha, som du sa. 
Dagen innan du lämnade, tog jag dig till ett ställe jag länge pratat om. Vi åkte till havet. Det var en gemensam önskan. Bara du och jag, det kändes som förr när bara vi åkte iväg. När vi var framme och du såg havet stannade du upp och blev helt överväldigad. Jag såg hur du log. Man kunde se hur du nästan gnuggade ur ögon för att titta igen och se om det var sant. Du kände dig HELT FRI!!! Jag kunde verkligen känna att du ville vi skulle stanna där för evigt. Du ville bara mer. Vi galopperade, gick ut i vattnet och du plaskade och sparkade med framhoven. Du var SÅ glad. 
Jag har alltid varit rädd att förlora dig. För vi hör ihop. Du har gjort så fantastiskt mycket för mig, jag kan aldrig nog tacka dig. Du har byggt upp hela min verksamhet, du har visat mig in på varje utbildning. Du min svarta diamant. Jag ville så mycket mer.
Att se dig falla ihop och känna hur din själ lämnade, att höra dig dra ditt sista andetag... det var fruktansvärt.. jag kände hur du ryktes ut ur min kropp. Det var så overkligt. Jag grät hysteriskt och kramade dig länge och hårt. Du värmde mig med dina varma kropp, trots att jag skakade och frossade. Efter en lång stund, kunde jag släppa taget lite och lägga på dig din filt, ta fram dina saker, lägga blommor på dig, viska mina sista ord till dig. Zorro var med hela vägen och fick se. Han ville ha upp dig, han förstod inte, varför ligger du här? Varför är ni ledsna? Som vanligt försökte han få mig glad. Men idag gick det inte. Idag gick det bara inte...
Tack alla inblandade för ert stöd och hjälp, ingen nämd, ingen glömd. Tack!

Jaaa!!! Nu är slutbeskedet från kommunen äntligen här!

Vi får nu använda ridhuset och du kan hyra anläggningen. Se mer här!

Du som rider/tränar lektion för mig, behöver inte betala någon avgift under det passet. Om du själv kommer och rider med din häst så ska du betala. Läs alla regler under "hyra ridhus" fliken.

Välkommen att höra av dig!