Varit iväg på 4 dagars hästnörderi.
Jag bara älskar hästar! Framförallt mina såklart och min Zorro...! Jag finner inga ord. ❤️!!! Han är...... ååh!!!
För att ta det lite bakåt. För några veckor sedan märkte jag på honom att han inte var ok. Han har ju blivit bra i sina lungor, trots att vi kämpade mot kvickdrag och skit  länge. Men nu var det något annat, han stretade bara emot mig när vi skulle träna och blev jätte stel. Jag har behandlat både det ena och det andra på honom nu men det här var nått annat. Ingen hälta, inget specifikt utöver de vanliga krämporna, bara ville inte. Christina gjorde en ny håranalys och där hade det tillkommit vaskulit... kärlinflammation. Japp in med behandling fort som attan och på kursen nu så bara levererar han en buffé av allt det godaste gott till mig, underbara häst! Allt man ger har också gett tillbaka. Jag känner mig välsignad av denna fantastiska varelse och även att jag hittat Craig. Tänk att så många missar hans ENORMA kunnande. Jag önskar av hela mitt hjärta att vi får behålla honom här länge framöver, ja självklart hans fru Mary Ann också! Av både egoistiska skäl för att kunna få fortsätta utvecklas men också för att fler behöver få ta del av deras kunnande. 
Vi har utöver ridning haft en så kallad mediterranean kurs också. Det är hästträning från urminnes tider. Från första början helt enkelt. Resan om hästkunskaperna började runt Sicilien  för flera tusen år sedan och vandrade sedan uppåt Europa. Kan ni förstå att man var hundra ggr kunnigare och klokare än vad man är idag. Det är ju nästan löjligt! Många lutar sitt huvud åt vetenskap och forskning och ja självklart i viss mån är det bra men långt ifrån i alla syften. Ibland är faktiskt gammal kunskap utan mätbara instrument att föredra. Vi har dessutom för dåliga mätbara instrument för mångt och mycket. Varför inte istället lyssna och se på hästen. Kindness är ett ord som många gånger upprepar sig när Craig föreläser och det är verkligen något man bör ta till sig. Alla kan vi göra fel ibland men över lag så är det inte så mycket kindness i varkens hästvärlden eller vanliga världen. Vi tror att det är det men många gånger visar människan på något helt annat. Vi har en inställning om att hästen är dum och lägre stående djur än oss och ska minsann göra exakt som VI tycker den ska göra, den ska bara lyda, den ska bara flytta sig, den ska vika ner sig. Det är så fascinerande med just människor och varför inte ta en inblick i hur det pågår just nu i världen. Sociala medier bland annat. Här är det tillåtet att häva ur sig från alla håll över allt och alla. Så enkelt att hata och smutskasta när du inte har personen i fråga framför dig. Jag blir inbland inbjuden att gå med i olika sidor, dvs hästsidor som ska va inriktade på trevlig atmosfär och man ska diskutera om hästens väl. Det tar inte lång tid innan man läser kommentarer där det snabbt går över i ganska negativa klanger. Alltså snälla...vart är världen på väg?
Vad är det som gör att människan är så fylld av hat och egoism att vi måste trampa på andra för att lyfta oss själva. Varför tror vi att alla vill oss illa? Alla behöver inte tycka som du och jag.Visa istället så som du vill att världen ska bemöta dig och låt andra följa det OM de vill. För mig är det med ömsesidig respekt och kärlek. Behöver vi gå ner på kräldjursnivå bara för att någon annan befinner sig där och bete oss som en påse skit eller ska vi uppvisa något bättre? Likaså med våra hästar, varför fortsätter dålig ridning/hantering (på många gånger hög nivå) fortfarande? Om vi nu är på år 2018, borde vi inte ha bättre kunnande om djur? Om vi nu är så vetenskapligt och forskningsmässigt duktiga, varför kan vi då inte ta fram bättre kunskap? För vi kan bland annat inte mäta känslor. Bra ridning handlar om känsla, både egen, hästens och den gemensamma känslan mellan häst och ryttare. Därför blir det svårt när det finns andra inriktningar än den moderna som handlar om just att jobba med en känsla. Då drar sig folk för det, för det blir jobbigt. Mycket lättare att dra på sig ett par sporrar, dra åt snokremmen lite hårdare och sätta på ett skarpt bett. Tryck ihop!! Håll andan!! Tills efter en timme senare när träningspasset är över, då andas alla ut. Kändes det bra nu när du gav med dig? En hård "klapp" ovanpå det på  halsen.. Hade vi kunnat mäta känslan i hästen efter det hade vi kanske inte ridit så mycket. 
Craig Stevens har läst flera tusen böcker om just hästar och ridning och träning. Det märks... Han har också gjort misstag. Han har lärt sig tokigheter. Men han har tittat på sig själv, utvärderat, funderat, gjort val och ställt sig utanför "dena vanliga skaran", det måste finnas ett bättre sätt. Det gör det. Kindness... and knowledge.