Glad i hågen bestämde jag mig för att åka på dressyrtävling idag. När jag går ur bilen vid ridhuset, huttrar jag till lite av det råa vädret, men jag tror både jag och ryttarna var glada för att det åtminstone inte var snö på marken, men jag hade uppskattat någon mer plusgrad.

Idag var det klasser från LB till Msv. Ställde mig först vid framridningsbanan för att insupa atmosfären där. Där fanns många tjejer i varierande åldrar som var mer eller mindre nervösa, vilket givetvis smittade av sig på hästarna. Men det som slog mig mest när jag stod där idag, var hur dåligt människor förstår sig på sina hästar. Efter en stunds överblick på hästar och ryttare så ser jag att ungefär 50% av hästarna har från måttligt till mycket kraftiga besvär med sin kroppar. Dem uppvisar smärtan på olika sätt, någon flippar ur, någon stretar emot allt vad den kan, någon försöker gå på ett onaturligt sätt för att slippa undan osv. Det jag hör i samtalen mellan ryttare och kompisen/tränaren som står på marken är citat,  "det sitter i huvudet" . Sen följer en upprapning av vad ryttaren borde göra för att hästen ska citat,  "skärpa sig".

För att gå till ryttarnas sitsar, tror jag att jag såg 1 som satt  med i hästens rörelsemönster fint och inte emot den och det var för övrigt den hästen som gick bäst och som till synes inte såg ut att ha ont någonstans.

Ledsen att riva den föreställningen många haft/har med sina hästar. Men det är inte så att en häst gör saker för att jävlas, vara dum eller att "det sitter i huvudet". Den har ofta en god anledning som många inte ser, därför vi är inte vana att titta på problemet på det sättet. Om vi kunde försöka montera ner det där vidvinkelsystemet som suttit på kameran och sätta det på våra ögon så skulle världen se lite annorlunda ut. Vi skulle behöva backa några steg för att kunna se ännu klarare av vad som visas i linsen. Hästar är otroligt snälla varelser och försöker göra sitt bästa hela tiden, men när det gör ont eller när det tar emot att utföra vissa saker, så eftersom dem inte kan berätta det muntligt för oss så måste dem visa det i sitt kroppsspråk. Kroppsspråk är något vi föds med och vi vet vad det innebär när vi är små, men någonstans på vägen till vuxen människa går  kunskapen i träda. Men det är inte svårare än att ta upp det till ytan igen. Vad är det vi säger till barn när dem precis har trillat, jo upp och stå igen! Du klarar det!!! Vissa säger det med ord, andra med kroppsspråk...  

Tandvård kära hästägare! Det är dagens bloggärende. Jag vet inte hur ofta jag påpekar för hästägare jag är hos, att kolla hästen i munnen 1 GÅNG OM ÅRET.  Det är minst lika viktigt som att du behöver verka hästens hovar. SNÄLLA förstå det, för det är väldigt viktigt! Låt en häst tandläkare eller special utbildad veterinär göra jobbet så att det blir ordentligt gjort. Ja, det kostar lite men det kan det vara väl värt, med tanke på ett fall jag fick berättat för mig idag, som inte var så trevligt och frågan är, hur bra den hästen kan bli i fortsättningen? 

Tamhästar har inte möjligheten att få tugga som en vildhäst och sliter därmed inte tänderna som dem borde göra. I enstaka fall, finns hästar som knappt behövs raspas vid den årliga tillsynen i munnen, men tänk att mycket kan hända på ett år och det är inte lätt att själv göra en inblick i munhålan om något skulle hända där.

Så än en gång, kolla din häst i munnen 1 gång om året!

Senaste uppdateringen om den 7-åriga araben. Hästen fick sammanlagt 4 behandlingar och det som hände var följande. Det lossnade i nacken mellan kraniet och första halskotan och det började mjukna i musklerna och vävnaden som höll det i ett stramt "koppel" och det kan nu flöda friare i blodkärl osv. Redan när jag kom andra gången var blicken på hästen helt annorlunda, från stora uppspärrade ögon som nästan vill poppa ut, till en lugn och nöjd blick. Halsen blev mjuk och vridmomenten som var svårare till vänster försvann och var lika lätt åt båda hållen till slut. Ryggmusklerna släppte sitt muskelförsvar och rörligheten kom tillbaka i ryggkotorna, hela vägen från sakrum och framåt. Tyvärr vet jag inte i skrivande stund om den sociala delen i flocken har blivit bättre, för ägaren visste inte.

Nu håller jag tummarna för att försäljningen till Norge ska bli av och att den isåfall nya ägaren tar väl hand om den fina lilla hästen.

Slut på meddelandet för denna gång.